GUDS ORD [dgggb] & MÄNNISKORS

Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund skrev i Dagens ledare fredagen den 20 febr.:

”…Dagens grundläggande värderingar, som innebär att tron på Jesus Kristus och förvissningen att Bibeln är Guds ord får konsekvenser inte bara för det personliga livet utan också för samhällsengagemanget.”

Dagen är alltså förvissade om att ”Bibeln är Guds ord”, men ändå avviker de ifrån Skriften. I stort sett dagligen förnekar de detta, då de ändrar, lägger till och drar ifrån, som de vill, när de vill och hur de vill, i detta som de hycklande envisas med att kalla ”Guds ord” fastän de på allt sätt visar i sina tryckta åsikter att de inte anser att Bibeln är Guds ord.

OM de verkligen anser att Bibeln ÄR Guds ord, då finns ingen ursäkt. Och då visar de en fruktansvärd respektlöshet emot Gud själv, vilket i sin tur gör det nödvändigt att ställa frågan om de verkligen tror att Gud ÄR.

Om de egentligen anser att Bibeln inte är Guds ord, så ljuger de och borde omedelbart säga som det är.

Församlingen skall vara ett salt och ett ljus, och leva av, i och efter Guds ord – men numera ”tror” alla precis som K G Hammar att församlingen inte bör/kan ha en annan moral än världen.

Men om församlingen med eller utan fördröjning anpassar sig efter världen så är ju i praktiken världen ett salt för församlingen.

De kristna i svensk kristenhet är inte kristna i den meningen att en kristen är den som är bunden av Guds ord i sitt samvete. Somliga är ärliga om detta och säger rent ut att Bibeln inte duger för vår tid, andra säger av historiska skäl och för brödfödans skull att Bibeln visst är Guds ord, men tar den sedan inte på allvar i alla fall.

I praktiken är skillnaden liten mellan dessa som hycklar om bekännelsen till Guds ord och de som är ärliga. Vilket är mest kristet? Att hyckla eller tala sanning? Det är bättre att säga nej och sedan göra, än att säga ja och sedan inte göra.

Detta med kristenhetens anpassning till världens moral är inget nytt faktum. De senaste ett, två, tre och fyrahundra åren har församlingen anpassat sig efter världen – fast med fördröjning – och det i en allt snabbare takt. Vilket är detsamma som att säga att man har en ”teologi” som innebär att man ”tror” mer och mer att den Helige Ande talar först till världen och sedan till församlingen genom världen som ombud. Därmed har man gjort både Bibeln och församlingen onödiga. Församlingen framstår istället i ljuset av denna ”teologi” som en bromskloss för Anden och samhället som ju numera av församlingen (!) i praktiken anses vara ledd av den Helige Ande.

Det är alltså samhället som måste försöka draga med sig församlingen på ”Andens” väg. Till detta behöver världen inte Bibeln – den har ju direktledning av ”Anden”. Denna världens ”helige Ande” är ju dock en annan ”Ande” än den Bibeln talar om, ty Bibelns helige Ande talar i enlighet med Guds ord, medan världens ”helige Ande” ständigt ändrar i Guds ord, ja är helt oberoende av den heliga Skrift, utom möjligen på det sättet att den programmatiskt eller tvångsmässigt lär tvärtom.

Så när nu världen har ensamrätt på ”Anden”, och denne ”Anden” tydligen inte följer Skriften, så behövs ju inte Skriften för någon, ej heller för församlingen, ty den skall ju följa världen, eftersom världen följer ”Anden” och ”Anden” talar till världen men inte till församlingen.

Man kan fråga sig varför det är så att ”Anden” talar till världen och inte till församlingen. OM denne Ande som talar till världen verkligen är Guds Ande, så skulle det ju kunna vara så att världen lyssnar och är mottaglig för vad Anden säger, medan församlingen är så självgod att den inte längre lyssnar till Guds Ande och att därför Anden måste tala till världen istället.

MEN då undrar man varför församlingen lyssnar till Andens budskap när det förmedlas genom världen, när församlingen lika gärna kunde lyssna till Anden direkt? Eller har Anden slutat tala till församlingen eftersom den så länge inte velat lyssna?

Hur skall man kunna veta vilken ande som är Guds Ande? Ja om man överger Bibeln som normata normans, normernas norm, för tron, då KAN man inte veta.

Men för den som fortfarande håller Bibeln i praktiken för Guds ord, så är det lätt. De som talar emot Skriften är inte från Gud och har inte Anden, ty Anden ges inte efter mått.

Vad händer då med vår tids kristenhet och dess församlingar som lyssnar till världen, för att hålla sig mer väl med världen än med Gud? Vad blir denna andelösa skriftbefriade ”kristna” församlings uppgift – förutom att vara en bromskloss? Jag ser ingen alls.

Men att vara bromskloss, är inte det något som kan vara bra? Kanske, så att de långsamma (”fundamentalistiskt halv-religiösa”) i samhället får tid att komma ifatt, men någon uppbyggande, produktiv eller bidragande insats finns ju inte kvar för församlingen.

Allt som församlingen gör kan också göras av andra – och görs av andra. Social verksamhet av olika slag görs ju också av andra.

Det församlingen inte gör numera, eller som man är mycket sparsam med, det är att förkunna evangeliet, om synd och nåd och dom – detta trots att det ÄR det enda man fått befallning om av Herren själv. Ja, det är det enda som ingen annan KAN göra, ty förkunnelsen av evangeliet fordrar trohet mot Skriften - javisst ja, kristenheten har ju ingen Bibel längre!

Så eftersom församlingen inte gör det som Skriften befaller, och Skriften hela tiden sätts ur spel av anpassningar till ”Andens” revideringar genom den av ”Anden” ledda skriftlösa världen, så återstår inget annat än att vara en bromskloss. Den uppgiften lär ju på sikt inte behövas, ty fördröjningen i församlingarnas anpassning till världen och dess ”helige Ande” blir allt kortare i tiden.

Naturligtvis är det så att det verkliga skälet för samfundsledare, biskopar, pastorer och präster att acceptera upphävandet av underordningen är att staten eller församlingsmedlemmarna skulle avskeda - eller fly - från den pastor och hans församling, som vågade säga samma sak som Bibeln.

Församlingarna tror inte längre att Gud talar till församlingarna genom sitt ord i Bibeln, utan till världen genom den ”helige Ande”. Församlingsmedlemmar påverkas av världens ande (”den Helige Ande”) och utövar tryck på samfundsledare och församlingsledningar, och sedan MÅSTE pastorer och ledare – oavsett vad de tycker – göra som medlemmarna/världen/”den helige Ande” tycker, ty annars blir de av med brödfödan – antingen genom att de blir uppsagda eller genom att medlemmarna flyr!

Nu, idag, vill världen (som leds av ”den Helige Ande”) tillsammans med de kyrkor som har ingen eller minst fördröjning i att efterkomma världens/”Andens” moral att man skall öppna äktenskapet för homosexuella osv.

Men eftersom det fortfarande finns kyrkor och samfund och församlingar vars medlemmar ännu inte har hunnit ikapp ”den Helige Andens” genom världen gjorda revideringar av moralen (och Skriften) så förväntar de sig att deras ledare protesterar. Inte för att de lever bundna av Skriften, utan därför att de försvarar sina åsikter med Bibeln, när det passar. De skyller på Bibeln då de vill försvara sina ”fördomar”. Och när Bibeln hävdar sådant man inte gillar så omtolkar man eller förtiger eller förnekar eller säger att det inte gäller idag.

För att inte bli av med brödfödan så ”kämpar” nu vissa för att äktenskapet i svensk lagstiftning även i ”fortsättningen” (dvs tills församlingsmedlemmarna har ändrat sig) skall vara exklusivt för heterosexuellas monogama äktenskap.

Detta kämpar man för ”med sitt liv på spel” trots att kyrkan inte fått i uppdrag att viga eller stifta lagar.

Att man har i uppdrag att predika det oföränderliga eviga Guds ord utan ändringar med livet som insats det talar man inte om. VE, VE över dessa hycklare som bedriver buk-kristendom.

Man talar om äktenskapet som ett livslångt engångsval mellan en man och en kvinna utifrån skapelseordningen och om prästernas samvetsfrihet (med all rätt!), men, ingen låtsar om att samma skapelseordning och samma Bibel påbjuder underordning (och därmed förbud för kristna att låta kvinnor vara ledare eller pastorer), samt förbjuder skilsmässa och än mer frånskildas omgifte.

OBS! Detta påbjuder den oförändrade Skriften i Nya testamentet för församlingen. Församlingen har inget uppdrag av Gud att tvinga eller ens påverka samhället att följa kristen etik. Om samhället består av en kraftig majoritet (minst 75 procent) kristna, DÅ kan ju dess medborgare bestämma i demokratisk ordning att man vill ha en lagstiftning präglad av kristen tro. Men att i en situation där kristenheten blir allt mindre, inte bara procentuellt utan antalsmässigt, så är det både odemokratiskt och gudlöst att söka påtvinga andra sin uppfattning med Gud som ursäkt.

OBS#2!! NÄR, snarare än om, muslimer blir i majoritet i Sverige och övriga Europa om femtio eller hundra år, då KOMMER de att förvandla Sverige till ett muslimskt land i lagar, ofriheter, mat, teckningar, kläder, arkitektur, undervisning och påtvingad religion.

OBS#3! Att lämna Skriften bakom sig och följa världens idéer, om än med fördröjning, är naturligtvis att påskynda den utveckling som leder till kristenhetens utrotande i form av att nu synliga kyrkor i Sverige raseras till grunden – oavsett hur gamla de är - och därmed stor risk för att offentlig kristen förkunnelse kommer att upphöra.

OBS#4! Att kristenheten skulle gå tillbaka till Skriften synes omöjligt. Kristenhetens makthavare, högavlönade klassresenärer utan kunskap i Skriften, har ingen bundenhet till Skriften alls och de har låst sig vid kompromisser och anpassning på ett sätt som gör att deras trovärdighet fordrar att de fortsätter på samma spår. Från synd till synd.

OBS#5! Vad finns det, om något, som kan ändra den andliga dödens tyngdlag som arbetar i ett Europa som är utan självbevarelsedrift och utan framtidstro och som därför dödar sina barn redan innan de är födda, samtidigt som invandrade muslimer föder typ dubbelt så många barn per kvinna som de europeiska folken? Två trender arbetar parallellt och samverkar till Europas utplånande som kristen kontinent. Islamiseringen och upphörandet av det offentligt förkunnade kristna budskapet på Bibelns grund kommer att införliva Europa med en kultur som stått still i tusen år.

Kanske kan räddningen ligga i att människor överallt slutar att ekonomiskt stödja och till sist lämnar de kyrkor som har lämnat Guds ord (och därmed övergett den ende levande Guden för att istället dyrka döda avgudar). En kristen motrörelse kanske kan bli det salt de kristna är kallade att vara. En sådan måste börja utanför samfunden och uppkommer – om alls - i det tysta i små grupper i hus och hem.

* * *

ALLA kyrkor accepterar numera skilsmässa och omgifte, ja kyrkorna har gått ännu längre än så. Numera accepterar de flesta även att pastorer skiljer sig och att frånskilda pastorer gifter om sig – mer än en gång! Dock är detta på det tydligaste förbjudet. Vad gör man då? Jo man tolkar ordet så att det passar praktiken. När livet förfaller så ändrar man läran till att passa livet. Det visar att läran är viktigare än livet, ty om man uppehåller läran även när livet förfaller så kan ingen finna frid i sin synd. Men nu lär man människor att leva i synd utan att betrakta det som synd. Så går man från synd till synd och blir syndens slav.

Alla vet att det bara är en tidsfråga tills de som nu är emot homosexuella äktenskap tvingas acceptera det eftersom fler och fler kristna redan accepterar det. Och när nu mäktiga människor i frikyrkorna upptäcker att deras barn och barnbarn lever i strid med föräldrarnas normer, kommer inte då dessa mäktiga att vilja skapa utrymme för sina barn i församlingen? Kommer det inte att heta att det är ”bättre” att de lever i synd i församlingen än att de lever i synd utanför församlingen?

Så antingen får man utesluta de som i församlingen öppet praktiserar homosexuellt samliv eller också måste man i praktiken gå med på det. Och när man accepterat praktiserande homosexuellas medlemskap, hur kan man då neka dem att vigas?

Och hur kommer då detta väderkvarnsfäktande man håller på med i frågan om könsneutrala äktenskap, se ut?

Kristenhetens tröghet eller efterblivenhet när det gäller att acceptera världens skriftlösa och gudlösa (o)moral är numera högst typ tio år från att ha varit typ hundra år.

Varför detta gyckelspel? Vem tror man att man lurar? Gud? —Aha, ni tror inte att han ser eller hör eller kommer att ställa er till svars!

Är den etablerade kristenhetens Gud bara en avgud som gått avsides, kanske på dass? Är han verklig alls?

OCH om de vill hålla sig till den ende levande Gud, varför föraktar de och förnekar hans ord?

*

LÄS OCKSÅ PÅ DENNA BLOGG:

* Om Lydnad & Olydnad, Mot Gud & Människor, Enligt Bibeln & Vår Tids Kristenhet [ pdf ]

* Hur mycket kan man ändra på och ändå hävda att man har BIBELN SOM HÖGSTA NORM? [Läs här]

cid bloggens motto: "VAD SÄGER SKRIFTEN?" [Läs här]

cid bloggens tolkningsprinciper: Ständig Efterskrift [Läs här]

* * * *

LÄS MER:

Andra intressanta bloggar

om kristendom & samhälle - kultur, politik, religion & Gud

Bibeln, bibeltrohet, civilisation, Gamla testamentet, Guds Ord, invandring, islam, islamiska lagen, islamism, kristenheten, kristen tro, kyrkan, kyrkor, kyrkor och samfund, Nya testamentet, samvetet, äktenskapet, bevara äktenskapet, den helige ande, dogmer, läran, pingst, pingst ffs, pingstkyrkan, pingströrelsen, pingstväckelsen, synd, teologi, tro, trosbekännelse, underordning, väckelse, Dagen, Elisabeth Sandlund

*