Guds ord består när allt annat förgår, och den som har Guds ord har evigt liv och skall aldrig dö.

HUR kan någon byta bort Gud och Guds ord, hans gåvor och gunst emot människor och deras ord och gunst och glömma bort och gömma undan Guds ord och vishet?

1.01 De sanna kristna låter ingen människa stå mellan dem och Guds ord. Intet annat än Guds ord kan ge dem det liv de söker. De sanna fromma är de som TRÄNGER sig på för att få del av Guds Ord.

1.02 I alla sekter och svärmerier, de må kalla sig baptister, pingstvänner, livetsordare, katoliker eller något annat, så leder man människor bort från Guds ord och till människor och människors ord. De falska kristna är sådana som gör allt för att slippa underordna sig och lyda Guds ord.

1.03 Förhållandet till Guds ord, detta och endast detta, ÄR och FÖRBLIR den sanna och rätta vattendelaren mellan sekter och sanna kristna. De som säger sig ha anden men förnekar Guds ord eller sätter sina påstådda eller verkliga andeingivelser över och istället för Guds ord är i bästa fall okunniga och villfarande, men då de har ledande positioner – och inte kan urskuldas med okunnighet - måste de kallas lögnare, förförare och falska profeter.

1.03.1 Bevisligen är Martin Lönnebo, Ulf Ekman och hans kopior och Stanley Sjöberg sådana som profeterat om goda ting som inte skett. Sådana ÄR enligt GUDS ord bevisligen falska profeter och sådana SKALL man inte frukta eller följa eller höra på. Den som följer sådana drar straff över sig.

1.03.2 Alla de som talar om den utanför Skriften grundade ekumenikens välsignelser ÄR falska, eftersom Skriften intet vet om enhet före och utan sanning.

1.03.3 Stefan Swärd har på sin blogg nyligen profeterat om ungdomsväckelse på ett sätt som strider emot Guds ord och som åtminstone bekräftar att han är en svärmare som sätter ingivelser före och istället för Guds ord.

1.03.4 Man må lägga märke till att allt detta prat om Anden som så djärvt brukas av de mest fräcka i kristenheten inte har någon som helst koppling till Nya testamentet eller något gott i kyrkans historia.

1.03.5 Detta tal, som pingstvänner och livetsordare excellerar i framför andra, men även s.k. karismatiker – eller ”spiritualister” som de nu i ett anfall av sanningskärlek brukar kalla sig själva - i alla möjliga sammanhang, och mest av alla brukas det av Ulf Ekman, sådant snack används uteslutande för att förföra och fånga människor som är ogrundade i den sunda läran. Under sken av en högre andlighet förhindrar de människor att verkligen bli andliga.

1.03.6 De fångar människor och binder samvetena inte till Guds ord utan till sig själva och sina mänskliga ord. Sådant är djävulens verk. Dessa människor söker sitt eget, sin egen ära och sin egen ekonomiska vinning. De missbrukar både sin ställning och människors godtrogenhet och utnyttjar deras okunnighet och obefästhet i läran, för att suga ut dem på tid och pengar och binda dem till gudlösa läror och gudlösa sammanhang.

1.04 De kristna är de som håller sig till apostlarnas undervisning, utan att låta sig förvillas av övermåttan höga självutnämnda s.k. andliga vägledare som går vid sidan av Ordet och inte går in genom den rätta porten. Apostlarna är dessa män som utvaldes av Herren Jesus själv genom och i den Helige Ande. De har gett oss Herrens lära som de troget lärt i alla stycken i och genom sina till oss bevarade Skrifter som är trovärdiga och bevisade vara apostlarnas. Den som hör dem hör Jesus, och den som hör Sonen hör Fadern. Endast dessa som lär av apostlarna beder Jesus för, och endast dessa är de sanna kristna.

1.05 Därför är påven och hans totalitära sekt den störste av alla villolärare och Luther den störste i den sanna kyrkan hittills efter apostlarna.

1.06 Ty påven skapar människobud som denna falska kyrka sätter istället för och över Guds ord. Påvekyrkan leder därmed bort ifrån Skriften och därmed bort ifrån Jesus och därmed bort från Gud.

1.07 Luther däremot ville leda människor in i Ordet för att de genom Ordet skulle komma till Gud genom kännedom om Jesus, han i vilken Gud bor, genom den enda sanna undervisningen, nämligen apostlarnas, den som de fått av Jesus, Faderns Son som endast talar det Fadern ger honom.

1.08 I denna mening – och någon annan mening finns inte – så ÄR vår tids kristenhet en av de mest avfallna, troligen den allra mest avfallna i hela kyrkans historia. Detta är inte förvånande. Vi är här, där vi är, efter en flerhundraårig process som började samtidigt med Luther. Med Luther återfick Ordet dess Gudagivna och nytestamentliga plats, men med Erasmus började samtidigt reaktionen som först ledde till påvekyrkans förstelning i sitt falska väsen genom motreformationen, och sedan till ifrågasättandet av Skriftens gudomliga ursprung och därefter till upplysningstiden med sin rationalism som lett mer och mer till bedömningar av Skriftens ord och läror efter vad människor tycker är passande. Och sedan har svärmare och sekter ynglat av sig mer än någonsin. Att bara hålla sig till Guds ord och intet annat det är för sektväsendet en omöjlighet.

1.09 Så har man i fyrahundra år eller mer steg för steg gått allt längre bort från uppenbarelsen och blivit alltmer fångad av människans begränsade förstånd. De som nuförtiden hävdar att Gud inte kan ”stängas in i en bok”, eller att Gud ”är större än en bok”, är i själva verket de mest instängda av alla eftersom de är fångna i sitt eget mycket begränsade förnuft. Men Gud är större än människans vishet, och Guds vishet finns nedlagd i Skrifterna för den som vill söka och leta och vara uppmärksam, så som det anstår den av Gud skapade människan då hon står inför sin Skapares ord och uppenbarelser.

1.10 Men då man inte längre tror Guds ord och inbillar sig att människan står över Guds ord, då börjar man skämmas för Guds ord, därför att man värderar människors gunst mer än Guds. Ja, och då blir den bibelföraktande människan själv instängd i sin egen lilla förtorkade hjärna, som blir allt mindre och mindre desto mindre den används och desto mindre Guds ljus får lysa upp den. Och när man inte brottas med Skriften så får den av synden genomträngda hjärnan ingen utmaning och dör av sig själv eftersom den inte används till annat än att hylla sig själv och smickra otrons profeter.

1.11 Idag finns inget samfund, ingen kyrka inget sammanhang, vare sig gammalt eller nytt, där man berömmer sig av att följa Guds ord och sedan verkligen gör det.

1.12 Tvärtom skryter man i de flesta sammanhang med att man har en gud som inte är instängd i en bok, en gud som minsann är större än alla orden i böckernas bok, en gud som minsann inte låter sig infångas och bindas av flera tusen år gamla ord och böcker som är skrivna av människor – som om det inte då skulle kunna vara Guds ord. Man talar om frihet i förhållande till Skriften, man talar om anpassning, trovärdighet, relevans med mera inför världen – men aldrig coram Deo! Man talar om kommunikation, om språk och ordval, om begriplighet, om att inte stöta bort människor och möta människor där de är, och så vidare i all oändlighet. Allt detta kan väl ha sin plats rätt förstått, men det används oftast och huvudsakligen som svepskäl för att inte säga det Skriften säger. De skenfromma försvaren för att rättfärdiga att man kastat av sig ”oket” av Guds ords befallningar är otaliga och uppfinningsrikedomen är minst lika stor som glädjen över att synas vara rättfärdig medan avsaknaden och bristen på insikt och sorg över att inte vara det är mångfaldigt större.

2. Någon invänder att kristenheten visst försvarar Guds ord. Se bara hur man söker rädda äktenskapet och förbjuda homosexualitet!

2.01 Idag accepterar man både skilsmässa och omgifte av frånskilda, ja man får till och med fortsätta att vara förkunnare och föreståndare i kristenhetens församlingar fastän man är omgift. Det finns även de som är både skilda och omgifta mer än en gång, och ändå fortfarande står i talarstolar. Otukt och otrohet är inte ovanligt i kristna sammanhang. Man lyckas inte hålla synden utanför kyrkväggarna, men tror sig ändå vara kompetenta och skickliga och kallade att hålla synden utanför svensk lagstiftning!!

2.02 Omgifte och skilsmässa är i direkt strid med Skriften och myndigheterna förbjuder icke kyrkorna att följa Bibeln, ändå följer man världen istället för Bibeln i detta stycke - i församlingarna! För hundra år sedan stod det en strid annars om just detta. Då ville världen att skilsmässor för allehanda orsaker skulle tillåtas och omgifte dessutom. Det ville kyrkan då förhindra, och framförallt ville man låta prästerna ha rätt att vägra godkänna skilsmässor och rätt att vägra viga frånskilda. Situationen idag är densamma, men det handlar nu om homosexualitet istället för skilsmässa. Kyrkan lär sig aldrig. Den hycklar i sitt motstånd och den ljuger då den lagt ner motståndet. Idag tillåter varenda kyrka både skilsmässa och omgifte av frånskilda och knappast någon präst säger sig ha samvetsbetänkligheter. Allt detta har man för länge sedan accepterat.

Anm. Och för tvåhundra år sedan togs kvinnans underordning bort i vigselformuläret, också det ett avsteg från en klar och entyig lära i Skriften. Men vem vågar idag ta upp den frågan som något som man är beredd att lida för? Och ändå, kvinnans underordning under mannen gäller alla församlingar i alla tider och alla kulturer, vilket grundas i Skapelseordningen (den som man nu hänvisar till då man vill hindra homosexuella att "gifta" sig!), nämligen före syndafallet. Ändå ljuger pingströrelsens företrädare (Sten-Gunnar Hedin och Björne Erixon) och säger att Kristi försoning har återställt detta! Bortsett från att återställelsen ju inte kan bli något annat än det som var före syndafallet, så undrar man hur det kommer sig att Paulus inte begrep det som dessa högheliga "män" nu "begriper"!

2.03 Hur kan någon sanningsälskande människa säga att detta kyrkans - med hundra, femtio eller tjugo år - fördröjda accepterande av världens förnekelse av skapelseordningen är att försvara Guds Ord? Och varför sysslar kyrkan med överhetens stiftande av lagar? Det finns ingen befallning från Kristus om sådant! Och varför ser inte kyrkan till att man följer Guds ord INOM sina egna sammanhang? Och hur djävulskt skenheligt är det inte att ”kämpa med livet som insats” för att bevara äktenskapet, när man å ena sidan inte har Guds befallning att vare sig viga eller stifta lagar, och å andra sidan sedan femtio år eller mer accepterar både skilsmässa och omgifte av frånskilda även när det handlar om församlingstjänare och förkunnare? Och i vilken församling talar man överhuvudtaget om synd längre? Var finns den församling där otukt och otrohet dras fram i ljuset?

2.04 Ändå kämpar somliga emot att världens uppfattning om homosexualitet skall gälla i det civila icke-religiösa samhället, samtidigt som kyrkan inom sig själv, i allt snabbare takt närmar sig just denna världens syn, trots att också den är helt i strid med Bibeln, precis som då det gäller skilsmässa och omgifte.

2.05 Nu långt efter att världen accepterat homosexualitet så kämpar man tappert mot tidens väderkvarnar - likt Don Quioxote – medan dessa övermäktiga krafter som verkar inom kyrkorna, accepterandet och rättfärdigandet av det som Bibeln kallar synd, får stå alldeles obekämpat! Istället för att bekämpa det som Gud säger är synd, så rättfärdigar man synder och syndförklarar det som inte är synd! Kyrkorna är snart sagt anti-kyrkor, eller åtminstone anti-bibliska och anti-gudliga. Alla dessa skenverk, alla dessa strävanden efter att synas i media, är på sikt intet annat än meningslösa fyrverkerier som är glömda och betydelselösa så fort sista gnistan sprakat klart. Alla vet att det bara är en tidsfråga tills även i denna fråga, om äktenskapet och homosexualiteten, hela kristenheten har anpassat sig till världen. Vem försöker man lura? GUD? Sig själv? Världen? De godtrogna fromma?

2.06 Och om man verkligen vill rädda äktenskapet varför tillåter man sambo-förhållanden? Varför tillåter man skilsmässor i de egna församlingarna? Och varför tillåter man omgifte? Och varför tillåter man frånskilda förkunnare att gifta om sig och ändå vara förkunnare? Och varför samlas ”Bevara äktenskapet” till kampmöte i en församling där prästen är frånskild och omgift? Och varför strider man tillsammans med påvekyrkan som genom uppmuntran till ensamliv och celibattvång för nunnor, munkar och präster, nu i mer än tusen år visat förakt och nedlåtenhet mot äktenskapet? Ja, just därigenom har påvekyrkan gjort äktenskapet till något lägre och smutsigt. Att leva som man och kvinna och känna varandra och föda och fostra barn, det är i påvekyrkan inte riktigt rent, och därigenom har man skapat den djävulska lögnen att det finns ett andligt stånd (!) som är heligare än det vanliga. Och ändå vet hela världen sedan tusen år och än mer i vår tid att det enda heliga med detta andliga stånd är att de anser det rätt att missbruka sin ställning till all möjlig otukt, osedlighet och övergrepp till och med på barn. Huru mycket skada har inte påvekyrkans lögner gjort emot äktenskapets helighållande! Inte hjälper det att påvekyrkan i strid med Guds ord kallar äktenskapet som man föraktar för ett sakrament. Äktenskapet är inget sakrament, eftersom det inte har något löfte om Guds nåd knutit till sig. Kyrkan skall inte ens viga människor. Det är överhetens uppgift. Och en sådan andligt förljugen totalitär sekt som påvekyrkan går s.k. bibeltrogna svenska f.d. väckelsekretsar i ok med för att ”försvara” äktenskapet! Och som om det inte räckte så har flera ledande svenska kristna skrivit ett öppet brev där de förklarar munkliv som ett andens verk, fastän Guds ord inte känner något sådant alls! GUD hjälpe oss när de som är satta att leda själva är blinda.

2.07 DET blir alltmer uppenbart att vi lever i en tid som Jeremias’. ALLA är avfallna, både hög och låg, både präster och ledare, och de falska profeterna uppträder med en fräckhet som endast överträffas av deras inspiratör, Djävulen själv. De sanna profeterna tystas, blockeras, förvägras plattformar och behandlas som om de vore elaka eller illvilliga. Medan de som talar lögner i Guds namn upphöjs och hedras. Man sluter leden och talar ”väl” om varandra, för att bevara sin makt och slippa ändra sin väg. Rättfärdighet börjar med självanklagelse, men dagens avfallna kristenhets formella ledarskap dör hellre än anklagar sig själva för något. Så är deras öde bestämt. De blinda leder de blinda och båda hamnar i gropen. Kristenheten gör allt för att rädda sig själva, men kan ändå bara påskynda sin egen död. De som förr inte ville leva ihop vill nu dö ihop och helst vill de i förtid fira sin begravningsfest ihop – det är ju så mysigt då man är tillsammans. Kristenheten som har övergett Guds ord har drabbats av dödslängtan.

2.08 Att kristenheten i Sverige inte bara är avfallen utan död är numera så uppenbart att det är nästan en klyscha att säga det, och ändå finns det de som ivrigt försöker att få oss att tro annorlunda. Dock inte alla.

2.09 En sanningssägare är häpnadsväckande nog påvekyrkans ödmjuke översta tjänare i Sverige, Anders Arborelius, bärande titeln katolsk biskop:

2.10 En annan som bör berömmas för ansträngningar att vara ärlig är Stefan Swärd, när han förra året skriver följande:

”Ska man göra en snabb utvärdering av den kristna kyrkan i Sverige, kan vi konstatera att vi gör det mesta utom det Jesus har kallat oss att göra” (Världen idag 2008-06-18).

2.11 Men kyrkans avfälliga tillstånd är äldre än ett par decennier. En sanningsälskande utanförstående kritiker – med starka antipatier för hyckleriet, och kanske väl dolda förhoppningar om att evangeliet ändå är sant – var och är genom sina böcker Herbert Tingsten. Redan 1948 uttalade sig Tingsten om kyrkan och religionen i ett omtalat vårtal i Uppsala (tryckt i boken Argument samma år) på följande sätt:

”Även för dem som är religiösa eller kallar sig religiösa har Gud upphört att vara ledare, han har förvandlats till en garant för egna värderingar och resonemang. Han regerar, men styr inte; bibelordet är inte utgångspunkten för ställningstagandet, men väl är Guds vilja fortfarande en sanktion för den genom andra metoder vunna övertygelsen.”

Dessa ord var förvisso en sann beskrivning av kristenheten långt innan de uttalades, och idag synes de för milda. Kristenheten är nu nära den bankrutt, som inte ens Tingsten ville lägga som ytterligare en börda på den självplågande kristenheten. Han sade i nästa mening:

”Detta religionens försvagande, som det vore orimligt att kalla en bankrutt, men som måste betecknas som en resignation..”

2.12 Länge har skrivaren på denna blogg kallat kristenheten för nominellt kristen och dess ledare för formella ledare. Det är som bekant just Tingsten (och Hedenius) som använde och kanske introducerade ordet ”namnkristendom” i Sverige. Numera har jag gått ett steg längre, jag kallar kristenheten, sådan den visar sig i kyrkor, samfund och media, för avfallen, både församlingar, medlemmar och ledare.

2.13 Jag påstår det på den ostridiga grunden att man överallt och utan undantag sätter sig över Guds ord. När jag säger utan undantag så menar jag de som syns och hörs och som styr, ställer och driver i kristen media och i de olika kyrkorna. Det finns ingen kyrka eller ledare som hörs och syns som är underordnad Guds ord, alla har de kastat av sig oket och alla gör de ständigt nya människobud som de uppsåtligt, medvetet och uttalat sätter över och istället för Guds ord.

Ett exempel som jag kanske återkommer till är Stefan Swärds, på sin blogg nyligen gjorda, uttalande att miljöförstöring är synd. Det är lika gudlöst som det är fräckt, det är både självsvåldigt emot Gud och motiverat av egenintresse – han arbetar ”halvtid” som konsult i miljöfrågor! Den Gud som fördärvar Sodom och Gomorra och dränker hela den gamla världen och låter naturkatastrofer och omkastningar i klimat, väder och vind, sådd och skörd komma som en frukt av omoral på exempelvis det sexuella området, denne Bibelns och Jesu Kristi Gud och Fader blir således av Sveriges lille EFK-påve gjord till Syndaren framför andra!

Swärd har ingen möjlighet att skylla på okunnighet, vare sig om dessa Guds ”illdåd” eller hans kommande förintande av denna vår värld. Jord och himmel skall förtäras, brinna upp, det har Skriften förutsagt sedan Jesaja åtminstone, det är ca 2700 år sedan. Jesaja säger att solen skall skina sju ggr starkare och månen som solen. Det är exakt vad vetenskapen i ca 60 år vetat kommer att ske innan solen slocknar om ca 4,5 miljarder år. Och Nya testamentet, även Jesus säger samma sak. GUD ÄR alltså gjord till SYNDAREN framför andra av allas vår-lille-doktor-på-allt-möjligt Swärd!!

Detta är en parallell till SKR:s förklaring att alla dödsstraff alltid är uttryck för ondska, trots att GUD själv instiftat dödsstraffet. SE, SÅ djupt har avfallet gått att man inte ens bland de bästa i svensk kristenhet drar sig för att GÖRA GUD till SYNDAREN!

2.14 Detta hela kristenhetens avfall från Skriften är inte bara ett enstaka avfall, vilket som helst, det är AVFALLET. Och det är förbannat. Var och en som känner sin Bibel vet att Jesu fiender är de etablerade religiösa ledarna. Det är inte de världsliga makthavarna, det är inte de kriminella, det är inte ”syndarna”, det är de religiösa karriäristerna och byråkraterna, de som håller sig för att vara mer skriftlärda, mer andliga än andra, som i Jesus finner – inte Guds utsände – utan ett hot mot deras penningbegär, makthunger, anseende och inflytande över folket.

2.15 Det finns ingen grupp och inget sammanhang, som angrips så hårt av Jesus som dessa klassrese-fixerade självuppskattande ledare som på gator och torg signalerade sin ankomst (den tidens media). Och det Jesus angriper är just detta att de inte bara försummar Guds ord, de gör Guds ord omintet, och det sker genom egna mänskliga, självpåhittade, egentillverkade, ”förståndiga” bud, lagar och regler, som de sätter över och istället för Guds ord.

2.16 Dessa religiösa makthavare sätter sina egna ord och sina egna personer som auktoriteter, de leder människor till bundenhet till människor och människors ord, bort från bundenhet till Gud och hans ord. Det är just det som uppväcker Jesus till helig vrede och förgrymmelse.

2.17 Det är Djävulens verk att ifrågasätta Guds ord. ”människan skall leva av ALLT det som utgår från Guds mun” säger Jesus till denne och hans ormayngel som mer än allt hatar Guds befallningar. Uppror och olydnad, vägran att underordna sig, det är Djävulens gärningar. Sådant kallar chefen på avfallets tidning nummer ett i Sverige (Dagen) för något som Jesus är den främste i. Ve över den tidning som håller sig med sådan chef.

2.18 ”människan skall inte bara leva av bröd” – men kristenheten, den avfallna, sysslar nästan uteslutande med brödfrågor, det kallas ibland ekumenik men är ekonomi, det kallas ofta social och politisk rättvisa men det är politisk makt i staten, och därmed makt över andras arbete och dess frukter som man är ute efter. Man tror att Robin Hood är det mest kristna exemplet man kan ha. Nu har man ett tag arbetat för att bevara äktenskapet, men vill egentligen ha makt över kulturen i landet Sverige, och kanske återinföra påvens beskattningsrätt och politiska veto! Alltsammans är brödfrågor i den ena eller andra formen.

Av Guds ord hör man intet eller mycket lite och sällan. Så gott som aldrig frågar man efter Guds vilja i det uppenbarade ordet. Aldrig söker man i Skriften, för att få veta vad som står skrivet. Man menar sig inte längre ha något behov av att forska i Skriften efter vad Gud har sagt och vill. Man vill själv vara klok, man kan själv - inbillar man sig i kyrkan av alla ställen! Brödfrågor, inte eviga andliga frågor sysselsätter den Avfallna kyrkan, som beter sig värre än hedningar.

Inte ens hedningar – som har döda gudar – byter bort sin gud så som kristenheten i vår tid gör, de som överger den enda levande Guden och hans ord.

2.19 MOT dessa som likt Djävulen sätter Guds ord ur spel, genom att aldrig fråga efter det eller genom att väga, välja och vraka vad man vill tro eller inte vill tro, talar Jesus, precis som Johannes Döparen och profeterna före honom, och Paulus och de andra apostlarna efter Jesus, mycket hårda ord. Så hårda att de falskeligen fromma tror att det är synd och kärlekslöst att tala så.

Jesus, Guds Son, använder ett språk emot dessa som är av Satan och som gör Satans verk, och som förför de minsta av Jesu bröder – det är de som lyssnar till hans ord - som är totalt kompromisslöst och restlöst fördömande, utan minsta lilla glimt av nåd eller förlåtelse emot deras ogärningar och oljud. Dessa Gehennas barn gör ALLTID proselyter, och dessa blir i sin tur dubbelt så mycket Gehennas barn som de själva.

2.20 Lewi Pethrus såg upp till Waldenström och sökte göra större under än han. Ulf Ekman är väl den siste med lewi-pethrus-komplex som sökt övertrumfa hans bedrifter. Om båda kan sägas mycket berömmande ord, men i jämförelse med sina förebilder så är ingen av dem värdiga att knyta skosnörena på sin företrädare. Så gott som alla s.k. väckelserörelser i Sverige har gjort proselyter, de har fiskat i andras vatten efter pengar och själar. Alltifrån baptisterna till livetsordare så är det så det mestadels har gått till. Ingen av dem kan ens bli påtänkt utan Luther, reformationen, Gustav Vasa, Olavus Petri och Uppsala möte. Ändå har de alla talat med skrytsamma ord som om de vore till av sig själva. Och NU, nu tycks alla dessa profitörer på andras goda verk vilja avskaffa reformationen och återställa påvens överhöghet i landet. Ve över sådana människor!

Gud vare tack för Reinfeldt och andra som aldrig kommer låta påven ens komma i närheten av makt i Sverige. Men vad skall man säga om dessa gudlösa skenfromma avfallna ledarfigurer som söker hjälp hos påven mot sekularisering? Skall man ropa på vargen för att få hjälp mot hunden?

2.21 I kristenheten ser och hör jag inte något undantag från detta avfall, men det betyder inte att alla medlemmar eller förkunnare är avfälliga. Men det betyder förvisso att de som har makten är avfälliga och att de har stöd av tillräckligt många för att hålla tyst på dem som ännu är trogna.

2.22 Ingen av de namnkunniga inom kristenheten som skriver om kristenhetens läge anger förhållandet till Skriften som ett problem. Bibelfrågan förtigs fullständigt. Det vanligaste är att man visar på socialt engagemang som en väg till folket och väckelse. Andra kan peka på evangelisation och grundande av nya församlingar, särskilt för att nå den unga generationen. När det gäller kyrkflykten, alltså de kristnas egna barns övergivande av sina fäders kyrka, så vägrar man se något fel hos kyrkor eller församlingar. Orsakerna är för många och för komplexa heter det, som om det uteslöt en gemensam grundorsak. Sanningen är att man vet sanningen men inte vill dra fram den i ljuset.

2.23 Kristenheten har inget liv, den är död, stendöd, och den har vid det här laget gått i bankrutt, därför att den övergett den levande Gudens eget ord och sökt sig till döda avgudar. Det visar sig i Skrifterna att det finns ett samband mellan det andliga horeriet och det kroppsliga. Där man överger Gud för döda gudar där kommer man för eller senare att överge sina hustrur och det naturliga sättet att leva. Detta ser vi nu sedan ganska länge ske mitt i kristenheten. Den kristenhet som är full av ringaktande av Guds ord i bästa fall, men väldigt ofta full av mer eller mindre inlindat förakt för Guds ord, den blir alltmer otuktig i rent köttslig bemärkelse och delar snart sagt säng med världen i så gott som alla synder. Ja, även den synden att ha avskaffat synden, kan kristenheten numera anklagas för. Det måste bli ännu mycket värre innan någon omvändelse och självanklagelse kan ske. De formella ledarna är för gamla för att överge sina positioner och gå måste om alla sina privilegier, som de så hårt har kämpat för. Och inga unga har kunskap eller erfarenhet nog för att rensa templet, därtill är det alltför många fariseiska vitmålare som gör allt som står i deras makt för att kristenheten inte skall vakna.

2.24 Trots en mängd olyckor alltsedan Davids rike på Salomos tid var som störst, så ville man på Jeremia tid, då olyckorna blev allt större och kom allt tätare, inte lyssna på något annat än "goda" men lögnaktiga budskap. Det råder aldrig någon brist på falska profeter som talar falska men "goda" budskap. Ingen vill höra om självanklagelse, straff och ansvar. Ingen vill höra att man måste ta konsekvenserna och bära följden av sitt avfall. Men desto mer man förhärdar sig desto värre blir straffet och desto längre tid tar det innan Gud kan göra gott igen mot sitt folk.

”Var ska man mer slå er?” låter Gud den ende sanne profeten säga, till ett folk som trots olycka på olycka inte ville omvända sig.

Domen över Europas och Sveriges avfallna kristenhet kommer inte att bli mildare. Straffet är lätt att se redan nu. Europa blir islamiserat inom femtio eller hundra år. Går det att stoppa? Finns det någon självbevarelsedrift kvar i de forna kristna folken? Förstår de sitt eget bästa? Domen över den avfallna kristenhetens självgynnande formella ledare kommer bli hård.

*

LÄS OCKSÅ PÅ DENNA BLOGG:

* * * * * Om Lydnad & Olydnad, Mot Gud & Människor, Enligt Bibeln & Vår Tids Kristenhet [ pdf ] * * Hur mycket kan man ändra på och ändå hävda att man har BIBELN SOM HÖGSTA NORM? [Läs här] [ pdf ]

****

cid bloggens motto: "VAD SÄGER SKRIFTEN?" [Läs här]

cid bloggens tolkningsprinciper: Ständig Efterskrift [Läs här]

* * * *

LÄS MER:

Andra intressanta bloggar

om kristendom & samhälle - kultur, ekonomi, politik, religion & Gud

- Bibeln, bibeltrohet, civilisation, ekumenik, elit, eliten, Gamla testamentet, Guds Ord, ideologi, invandring, islam, islamiska lagen, islamism, katolska kyrkan, klimathotet, kristenheten, kristen tro, kyrkan, kyrkor, kyrkor och samfund, Nya testamentet, ondska, ondskan, den sekulära staten, Sverige, äktenskapet, bevara äktenskapet, anabaptister, den helige ande, apostlar, ateism, baptism, baptister, Djävulen, dogmer, Guds kärlek, Guds trofasthet och omsorg, Jesaja, Jesus, Jesus Kristus, Kristus, Livets Ord, läran, Luther, Martin Luther, lydnad, pingst, pingst ffs, pingstkyrkan, pingströrelsen, pingstväckelsen, profet, profetisk, påven, påvekyrkan, sekt, sekter, sekterism, skuld, sorg, svärmare, svärmeri synd, teologi, tro, trosbekännelse, underordning, vrede, väckelse, överheten, omdefiniering kristendomen, stefan swärd, sten-gunnar hedin, ulf ekman, stanley sjöberg

*